livetpamittvis.blogg.se

Idag har varit en bra dag med några trevliga och goa samtal med vänner. Det som slog mig när jag hade dem samtalen var att vi ofta lägger mycket krav och press på oss själva. Vi har svårt att vara nöjda med att bara vara. Vissa dagar orkar man inte och de dagarna känner man sig ledsen, dålig och trött och tråkig. Men när man mår bättre så känner man sig på ett helt annat sätt. Jag tror att det är att vi tar på oss och identifierar oss med vårt mående. När vi mår bra och har energi känner vi oss duktiga och glada och mer nöjda. När vi mår tvärtom så känner vi oss värdelösa. Men det måste vi bryta för vi är inte mer värda när vi mår bra jämfört när vi mår dåligt. Vi mår som vi mår och vi är lika duktiga hur vi än mår kroppsligt för vi gör vad vi kan. Jag vet exakt hur svårt det är när min hjärna vill allt men min kropp inte fungerar. Jag blir så jävla ledsen många gånger, jag gråter, jag skriker och jag känner mig dålig. Men det är inte jag som är dålig det är min kropp. Sen kan man ju ställa sig frågan 100 gånger om dagen varför? Men hur många gånger jag än ställer den frågan så får jag inga svar. Ingen har svaret, jag måste acceptera det. Men det får inte bli det som bestämmer hur jag ser på mig själv. Jag är bra och jag kan, jag gör mitt bästa och jag kämpar varje dag, varje minut och jag kommer aldrig ge upp. För det måste jag känna mig nöjd. Såklart är det en kamp och jag lyckas inte alltid då bryter jag ihop och släpper fram min frustration men efter det så måste jag gå vidare framåt för om jag stannar så fastnar jag i det destruktiva och det gör ingen något gott.