Ett samtal.
Kategori: Allmänt
Alla behöver någon att prata med, det kan vara en nära vän som du litar på eller så kan det vara någon professionell som en tex kurator eller psykolog. Men ibland behöver man få perspektiv på saker och ting. Ungefär när jag började min resa med allt som hände under hösten 2019 så tog jag också kontakt med en kurator och det har hjälpt mig mycket. Jag har många vänner att prata med som jag verkligen litar på. Men ibland är det skönt att prata med någon som inte känner mig och som inte är så nära. Just nu behöver jag båda delarna inte för att jag är vilsen men för att det är mycket som händer i mitt liv hela tiden och jag behöver sortera ut vad jag behöver lägga fokus på just för stunden.
Det är så mycket som händer hela tiden, känns som att inte tiden räcker till. Funderat ganska mycket på detta idag och tror att jag kommit fram till strategi hur jag ska klara allt utan att känna att det blir för mycket för mig. Jag ska ta bort saker och människor som tar onödig energi från mig. Jag behöver ha min energi till annat helt enkelt. Jag ska inte tänka så långt fram utan tänka mer ett steg i taget. Givetvis så kommer man inte bara lyckas med detta men jag ska jobba med att ta en dag i taget och jag behöver inte ha en långsiktig plan som jag måste följa. Jag kan ha en veckoplan, jag ska varje söndag titta igenom vad jag behöver göra nästa vecka och göra en plan i mitt huvud. Den planen kan givetvis ändras men det ska finns en ram att hålla sig inom. Jag ska känna mig glad och nöjd för även en liten sak. Det är ju inte så att det bara är de stora sakerna som räknas.
Detta är ingen självklarhet att jag klarar det men jag ska försöka för att jag tror att det är ett bra sätt att undvika att känna att det blir övermäktigt. Det är många besök att passa, det är mycket att göra på jobbet, mycket att tänka på över huvud taget och det kan lätt bli för mycket om jag inte aktar mig. Det finns dem som gått in i den berömda väggen för mindre. Något som också är väldigt viktigt för mig är att hålla i min träning och min vila och återhämtning. Det är svårt att prioritera just vila men jag vet att jag måste. Min kropp behöver det för att klara vardagen.
Jag har ofta och tar själv på mig rollen att fixa och hjälpa mina nära och kära och jag har en massa gånger fått höra att jag är en bra lyssnare med bra råd osv. Men att finnas här för andra finns i mitt DNA för jag tänker inte ens på det oftast. Men när det går ut över mig och mitt mående så måste jag ta ett steg tillbaka och lära mig att jag måste sätta mig och mitt mående i första rummet. Sedan kan jag finnas här för andra. Men jag kan inte ta ansvar för någon annan utan det måste de göra det själva och så är det för oss alla. Men för oss som har svårt att tänka på oss själva först så kommer det behövas en aktiv tid där man tänker på att man gör rätt. Det kommer att ta på krafterna att göra detta men jag är beredd på att göra jobbet och det börjar NU.
Kram Linda
