Min begravning.
Kategori: Allmänt
Nej jag tror inte att jag ska dö riktigt ännu, men vi vet ju att vi alla kommer dit någon dag varken vi vill eller inte. Jag väntar inte på det heller, jag tycker om att leva och jag tycker om livet. Jag tycker om att man kan utvecklas bara man vill och lär sig att ta steg som passar just mig. I förmiddags så hörde jag på ett inlägg av Björn Rudman som driver Caladrius i Göteborg. De jobbar med rehab och tärning och det finns en massa bra poddar att lyssna på om man vill, podden om ont och återhämtningspodden. Dessa kan jag varmt rekommendera för alla som vill. Inlägget i morse handlade om just en övning som de kallade min begravning. Den går ut på att du själv för din egen skull ska tänka på och skriva ner vad du vill att de som kommer på din begravning ska säga/ komma ihåg om dig.
Detta är intressant och kanske lite skrämmande men ändå bra. Vad är viktigt för mig att mina nära och kära kommer ihåg om mig? Det finns säkert massor men de saker jag kommer att tänka på först är att jag är en person som inte gav upp, att jag är glad och att jag bryr mig om mina medmänniskor. Att jag vill alla väl även om det ibland kanske inte gynnar mig själv. Jag vill att man ska minnas att jag var spontan, rolig och glad. För även om livet är jävligt tufft till och från så är det ändå för att jag är just den jag är som att inte allt rasar. Jag är envis och jag otålig och jag har en drivkraft som jag är lycklig att jag har fått. Jag ser många runt mig som inte har något driv alls och jag skulle inte orka vara en sådan person. Jag skulle bli helt galen. Men jag tror knappast att dessa personer vill vara som mig heller. För varje människa är som den är, men är man inte nöjd med hur man mår eller hur man är så finns hjälp att få om man bara vill och är mottaglig att ta emot hjälp och tips. För gör man inte det, är man inte redo att göra jobbet så ska man inte ens försöka för då kommer man ändå inte lyckas. Personlig utveckling är allt annat än lätt men alla kan om man vill. Det kommer säkert vara kämpigt och man kommer kanske fundera på att ge upp. Men gör inte det. Men tänk på att ta ett steg i taget. Som när man bygger ett hus ungefär, man börjar med en bra och stabil grund för att kunna bygga vidare uppåt. Till slut blir det klart och blir det inte helt klart så är det också helt ok. För man har i alla fall börjat sin personliga resa.
Som med allt som har med förändring att göra tar det tid och det kan även vara så att det man tror är viktigt och vägen på vägen inser man att det inte alls var dit man skulle utan någon helt annanstans. Men när det gäller dig själv så ska du vara riktigt egoistisk du ska tänka på dig själv i första hand. Vad är viktigt för mig, vem är jag, vem vill jag vara och så vidare. Man kan få tips och råd av andra men alla måste göra jobbet själv. Bland mina vänner så har jag ofta rollen som bollplank och den rollen har jag gärna och det gör ju att även jag lär mig mycket om både mig själv och om olika sätt att tänka och komma vidare på min resa. Jag tror jag har nämnt detta förut man att umgås över generationer är något jag alltid sett som något väldigt fint och jag tänker att när det gäller det så kan man ju få många bra tips och idéer både från den yngre och äldre generationen. I dessa tider av social distansering så saknar jag att människor nära som jag brukar ha. Men det kommer väl en tid efter Corona också bara vi har tålamod och sköter oss.
Kram Linda
