Ett år idag….
Kategori: Allmänt
Tänk ändå vad tiden går, idag är det exakt ett år sedan jag slutade äta mat och började med min sopp diet inför min stundande operation av magen. Det är galet hur mkt som har hänt under det här året både saker jag kunnat påverka och saker som bara hände men som jag ändå har fått förhålla mig till. Ibland är det tur att man inte vet innan vad som ska hända. Hursomhelst så har detta varit det mest innehållsrika året på länge. Man kanske skulle kunna beskriva det som en personlig berg och dalbana. Som till och från har gått alltför fort och haft väldigt snäva svängar. Man är starkare än man tror och man är det när man måste vara det. Finns liksom inga val, man får bara löpa linan ut och hoppas på att kraften räcker till. Mina 4 veckors diet blev till 5 ½ det var inte alls det jag räknat med eller förberett mig på. Men så här i efterhand så gick det ju bra men där och då kändes det väldigt hemskt. Själva operationen gick bra och tiden efter den också. Sen började problemen komma, läkarna hade informerat mig om olika biverkningar av min nya operation men detta är ju väldigt individuellt. Så när det började hända konstiga saker i min kropp så var jag inte så förberedd som jag hoppats. Men efter att jag kände att jag fått lite nog av allt så fick jag till slut rätt hjälp. Jag hade brist i första hand på protein i kroppen och det var till följd av att min kropp inte tar upp näringen på samma sätt som hos andra. Jag har nu hittat ett sätt att kompensera detta och även fler sätt att hjälpa kroppen ta upp näringen snabbare. Men alla dessa små justeringar som jag gör och har gjort påverkar min vardag det är viktigt att jag sköter mig så att det inte kommer tillbaka igen.
Jag har på ett år gått ner drygt 34 kilo i vikt och det är ett väldigt bra resultat. Innan jag bestämde mig att göra detta så sa läkarna att om jag går ner mellan 20-30 kg så skulle jag vara supernöjd för det var ungefär det man kan räkna med. Så när det gäller det så ligger jag bättre till än planen. Det som har varit jobbigast på denna resa är ju att min värk och mina andra problem inte försvunnit. De har snarare blivit värre och vi håller även nu ett år senare på att utreder mig och kroppen för att se vilka svar man kan hitta. Vad är ärftligt vet vi inte heller eftersom jag inte har någon som helst aning om vilka som är mina biologiska föräldrar. I det läget jag är i nu så hade den informationen varit bra att ha. Det finns även sjukdomar i resten av världen som inte är lika vanliga i Skandinavien och som därför kan spela in i vad som händer i min kropp. Det är just nu mycket frågetecken och lite dåligt med svar.
Såklart är jag stolt och glad över den vikt resa jag har gjort det sista året men det betyder nu tyvärr inte att jag mår bra även om många tror och hoppas på det så även jag såklart. Det är lika kämpigt men man får inte ge upp utan man måste fortsätta att kämpa på och fortsätta fajtas för att få vården och läkarna att förstå. Tyvärr så ser man väldigt tydligt vilka brister det finns i vår sjukvård. Såklart så förstår jag att de flesta gör så gott de kan men tid och pengar räcker inte till alla. Uttrycket att man måste vara frisk för att orka vara sjuk är mer sant än någonsin för att allt som jag har med sjukvården att göra får jag själv rådda i. Jag önskade att det fanns någon som kunde ha en helhetsbild för oss som är multisjuka. Men man måste vara frisk nog att kunna hålla ordning på allt. Minsta lilla man glömmer eller missar så blir det stora konsekvenser. Inser att detta blogginlägg kan verka lite grinigt och att jag är bitter. Det stämmer nog också tyvärr. Men att ge upp är inte min grej så man får fortsätta att försöka jobba sig framåt. Imorgon står järn i blodet på schemat så bara att hålla tummarna att det kommer ge mig den effekt jag önskar.
Tack för att ni läser även om jag inte skriver lika ofta längre.
Kramar Linda
