Grattis fina mamma!
Kategori: Allmänt
Idag har jag varit och träffat ”min” läkare på vårdcentralen, jag hade förberett mig väl. Vi hade en halvtimma att gå igenom allt som hänt på sista tiden. Men vi är effektiva så vi hann med allt. Min läkare och jag har en speciell relation. Jag litar på henne, hon känner mig och vet att jag har koll på min kropp och hur jag mår och vi brukar alltid komma fram till något bra. Hon sa att hon är stolt över mig och det ”jobb” jag har gjort de sista 6 månaderna. Det kändes bra och jag försöker att ta till mig det. Jag har ju lite svårt med det men ska fortsätta på att jobba på det och fortsätta stå på mig när jag känner att något är fel. Min läkare är inte på plats på vårdcentralen så ofta numera för att hon håller på med sin utbildning. Det betyder att det gällde att passa på att diskutera allt som det finns frågetecken om. Det känns bra att vi har pratat öga mot öga och vi har gått igenom vart vi ska i framtiden. Vad ska fokus ska ligga på nu för att vi ska komma vidare mot att jag ska må ännu bättre. Detta är ju bara en del av planen som vi har och nu kanske det börjar bli dags att ta tag i nästa del. Spännande minst sagt och nästan lite skrämmande. Men jag får ta en sak i taget och det kommer säkert att lösa sig till slut.
Den 15 april är en speciell dag för mig för det är min mammas födelsedag, idag skulle hon ha fyllt 80 år om hon hade fått leva. Det går inte en enda dag utan att jag tänker på henne. Vad hon skulle ge mig för råd och hennes kloka tankar om det mesta. Jag saknar henne så himla mycket. Men eftersom vi var så otroligt nära när hon levde så känns hon fortfarande väldigt nära. Såklart var vi väldigt trötta på varandra till och från och även osams som man är som mamma och dotter. Men hon fanns alltid där och hon lugnade mig när ingen annan kunde. Hon var omtyckt av väldigt många, hon jobbade som distriktsköterska på barnavårdscentralen och genom hennes jobb träffade hon många familjer som precis fått barn och jag vet med säkerhet att de betydde mycket för henne och att hon betydde mycket för dem. Ibland när vi gick på Ica ihop så kunde hon säga titta där är ett barn som är mitt. Då menade hon att det var ett barn som hon hade hand om på BVC. Hon såg på dem alla som lite av sina barn och hon ville ta hand om alla på samma sätt. Min mamma var sjuk egentligen till och från hela mitt liv men det var egentligen inget som påverkade henne eller oss speciellt mycket. Men hon visste alltid själv först när hennes cancer var tillbaka och då fick hon söka hjälp och sen fortsatte livet framåt. Hon lät det aldrig ta upp mer tid och kraft än vad som var nödvändigt. Jag förstår inte än idag hur hon gjorde det. Men det var hennes sätt att överleva. Men när jag tänker efter så inser jag ju att jag gör på ungefär samma sätt nu. Jag försöker att leva så normalt jag kan. För att inte låta smärtan ta för mycket plats. Jag kan inte älta detta hela tiden för det mår ingen bättre av. Det är kanske något som hon har lärt mig fast jag inte ens insett det själv.
Jag skulle inte säga att jag är direkt en troende typ och att det finns en gud och en himmel tvivlar jag på men jag skulle verkligen hoppas att det är så, för då kanske vi möts igen. Det hade varit helt fantastiskt. Men jag vet att jag sa allt och gjorde allt med henne när hon fanns i livet så det finns inget som jag kunde gjort bättre eller på något annat sätt. Jag vet att hon älskade mig och jag älskade henne precis lika mycket som någon annan älskar sin mamma fast hon inte var min biologiska mamma. Men det spelade absolut ingen roll för hon var min mamma till 100% och det kommer hon alltid vara. Även om hon inte finns här och nu. Saknaden kommer aldrig försvinna men man lär sig leva med sorgen.
Kram Linda
