livetpamittvis.blogg.se

I detta vacuum som vi alla lever i idag, så finns det människor som gör en massa fina och bra saker för samhället och för nära och kära. Sedan finns det de människor som varje dag, varje minut utsätter sig för risken att bli sjuk. De gör det för att du eller jag ska få vård om eller när vi blir sjuka. Jag tror att vi alla som lever i Sverige och också i världen nu inser att de människor som vikt sina liv till att jobba inom vården, behöver all kärlek och stöttning. När landet nu är i kris på grund av denna pandemi så finns det många som måste stå där och fortsätta framåt. Jag är väldigt tacksam för att så många människor ändå gör valet att jobba med att ta hand om andra när de är sjuka. Det är de som gör skillnad på riktigt. Såklart så är inte vården felfri långt därifrån men nu visar det att dessa människor faktiskt gör det lilla extra. De jobbar otroligt mycket, de går in på extra pass, de som har gått i pension kommer tillbaka. Det är väldigt fint och med tanke på att de också mitt i allt detta riskerar att själva bli sjuka. Men de är professionella och som någon sa i någon intervju det här är ju vardag för dem. Men nu har även alla andra insett att det faktiskt är sådana arbetsgrupper som vi behöver i Sverige och som behöver stå starka. All heder till er som på något sätt jobbar inom vård och omsorg.

 

Jag blir glad att läsa om att Volvo ställer om i sina fabriker och ska börja producera visir till vården, nu gäller det att tänka utanför boxen. Hitta på nya uppgifter för människor att jobba med när deras vanliga sysselsättning inte längre är aktuella. Jag hör om busschaufförer som inte har några jobb nu hjälper Ica Maxi och kör ut mat som folk beställt. Det finns en massa olika lösningar om man väljer att leta efter dem. Jag tror att det är detta kan vara bra för samhället på ett sätt vi kanske blir mer tacksamma för det vi har. Vi kanske sätter värde på andra människor på ett annat sätt. Vi är rädda och det är otroligt hemskt att det ska behöva komma en pandemi för att vi ska förstå hur skört vårt liv är.

 

Om man tittar och lyssnar på informationen som kommer dagligen så känns det som att vi i Sverige hittills har varit väldigt förskonade. Men tyvärr så verkar kurvan ha vänt och det skrämmer nog de flesta men det infinner sig en känsla av overklighet. Händer detta verkligen, man har aldrig sett något liknande och jag hoppas att vi aldrig behöver uppleva detta igen. Det som gör mig väldigt frustrerad är de som inte följer de regler som finns. Läste i någon webbtidning att det finns anhöriga som till vilket pris som helst vill ta sig in till sina gamla nära och kära som bor på olika boenden. Varför vill man utsätta någon man tycker om för att bli sjuka. När vi vet om att de gamla klarar det sämst. Ta ert ansvar och respektera de regler som finns. Man behöver inte sitta inlåst men tänk er för. Jag vet att det inte är lätt men vi alla måste hjälpas åt. Det här är något som påverkar alla. Så alla måste ta sitt eget ansvar. Jag tror att vi alla kan bli lite bättre.

 

Varma kramar Linda