Ett ögonblick och allt förändras.
Kategori: Allmänt
Idag har jag en ledig dag och eftersom det regnar ute och det inte var direkt badväder så tänkte vi ta en utflykt hade tänkt att vi skulle åka någonstans mysigt och fika, men insåg att inget kändes speciellt mysigt i regnvädret. Så vi bestämde att åka på en liten eftermiddags tur till Örebro. Tog en sen lunch och handlade lite goda korvar och kött på Robertsson Chark det är så himla gott. Där smakar korv riktigt kött. Ni som bor i närheten här och inte upptäckt Robertssons kan jag verkligen rekommendera det. Det är alltid kul att komma iväg en stund och se något annat och det behöver jag ännu mera nu när jag även jobbar hemma.
Vi hade några mysiga timmar i Örebro och på vägen hem skulle vi stanna i Karlskoga för att Lucas hade klipptid. Det var verkligen på tiden. Vi åkte från Örebro på väg hemåt och vi hade ca 45 minuter på oss tills Lucas skulle klippa sig. Gott om tid kändes det som, men helt plötsligt från ingenstans så springer det upp en grävling på vägen jag ser den och vet att vi kommer köra på den, jag kör ca 110 km/h och det enda jag hinner tänka är håll hårt i ratten och titta framåt och följ vägen med blicken vad som än händer nu. Vi hör och känner hur vi kör på grävlingen, jag har under hela tiden full kontroll på bilen. Tittar i backspegeln det kommer fullt med bilar bakom ingen så nära så de inte hinner väja. Men jag hör hur det är något som skrapar i bilen. Hamnar i någon slags chock kan inte sluta tänka på vad som kunde ha hänt. Känner att jag måste slå undan de tankarna för jag måste köra vidare. Det skrapande ljudet fortsätter vi kör av motorvägen på en liten annan väg för att kolla vad som skrapar. Jag svänger runt bilen och skrapet slutar. Stannar bilen och gå ut och tittar ser inget mer än att vår registreringsskylt har lossnat och blivit helt bucklig. Det var nog den som fastnat och skrapat mot vägen Det verkar som att bilen är ok och Lucas och jag är också ok. Men chockade.
Jag har aldrig innan kört på en grävling, vet ju att andra sagt att de är otroligt hårda att köra på och det tyckte jag med. Det blev en hård smäll, och allt gick bra. Det är nu som tankarna kommer vad som kunde ha hänt. Vad fort saker i trafiken förändras och sådant man inte kan förutspå händer. Detta var ju ingens fel. Ja grävlingens kanske som inte behövde springa över vägen just när vi kom åkandes. Det som jag hann tänka innan vi körde på den var att den sprang så fort på vägen. Hade ingen aning om att de sprang så snabbt. Allt gick väldigt bra men Lucas och jag är nog båda i lite chock och det känns lite overkligt. Samtidigt så hade vi ju Lucas klipptid att passa. Så det var bara att åka vidare.
Nu är vi hemma. Bilen ska på koll imorgon, tur jag har en pappa som är pensionär och som hjälper mig med sådant här. Vad skulle jag göra utan honom? Har ingen aning, men nu finns han och jag kan få hjälp och det är jag så innerligt glad för. Lucas är klippt och vi har börjat kvällens måndags nöje med tvättstugan. Så man kan säga att allt är som vanligt, men känslan i kroppen är inte som vanligt. Jag känner en otrolig tacksamhet för vad som helst hade kunnat hända idag och i dessa farter så har man väldigt lite kontroll när något oväntat händer.
Kram Linda
sandra ledin säger:
Bloggadress: http://mammansandra.blogg.se/
Men jösses va otäckt. Det går snabbt när djur tar sig ut på bilvägar. Du gjorde rätt i att hålla fokus på bilen och allt runt om. Många väljer att börja svänga eller tvärnita och då är det många som krockar med andra bilar också. Skönt att det bara var nr plåten som fick sig en smäll och inte ni. Men ni ringde in till vägverket och meddelade att ni kört på en grävling? Alla former utav olyckor på vägar måste meddelas. Överkörda djur lockar fler djur till vägen som vill passa på att äta och det bidrar till att fler och allvarligare olyckor kan uppstå.
Härligt att du har en händig pappa. Hoppas att han kan fixa skylten och hoppas att klippningen blev bra.