Närheten till allt.
Kategori: Allmänt
När man bor som vi gör så måste jag erkänna att vi är bortskämda på många sätt som man kanske inte alltid tänker på. Idag tänker jag speciellt på vår närhet till olika fina sjöar. Vi har fördelen att kunna ta cykeln och åka och bada. Stora fina stränder med något för alla. Det är lyx för i vissa städer så finns inte den möjligheten i alla fall inte i närheten och när man har det så nära när det är sommar och varmt så tar man det för givet. När jag var liten och skulle lära mig simma så var det simskola i sjön. Det var kanske inte det bästa för det kunde vara riktigt kallat så att dagens barn ska vara glada att de numera får åka till badhuset för att lära sig att simma.
Men jag vet när jag hade träffat Lucas pappa och flyttade till Örebro och vi skulle åka och bada och han förklarade att det inte fanns någon sjö i närheten bara konstgjorda. Jag vet att jag knappt förstod vad han menade sjöar finns det väl överallt men så var det inte i Örebro. Där och då förstod jag hur bra vi hade det hemma i Degerfors. För här har vi flera sjöar att välja på. Det är härligt och billigt nöje för hela familjen. Är barnen stora som Lucas och kan simma så kan de ju själva åka och bada. Vi föräldrar är ju väldigt bra på att curla våra barn och hjälpa dem med allt. Men när jag var 14 år så var jag hemma hela helger själv så varför skulle inte Lucas kunna åka och bada själv egentligen? Våra föräldrar hade inte den tiden att vara med oss överallt men det gick bra ändå och då hade vi ju inte ens en mobil telefon så de kunde få tag i oss.
Jag har de sista åren känt en längtan efter att bo i en större stad, den känslan har jag inte haft förut. Men det kanske är dags att ta tag i det när Lucas inte längre bor kvar hemma. Jag skulle vilja ha en liten trevlig lägenhet i Göteborg, nära till havet och kunna äta färska skaldjur när jag vill och framför allt kunna hitta på saker tex, gå på teater, musikal mm utan att det blir ett stort projekt. Det kanske är någon 45 års kris vem vet, men Degerfors kommer ju alltid finnas kvar och vara hemma. Men ibland kanske det är bra att prova sina vingar. För hur ska man annars veta om man kan flyga? Nåja det kommer inte hända de närmsta åren för nu går Lucas i skola här och det behöver han bli klar med först. Men sen kanske det är dags att ta ett steg ut i det okända. Jag känner i alla fall en längtan till något annat. Skulle aldrig säga att jag vantrivs här hemma men jag tänker att livet kanske kan vara mer än vad det är när man bor i en liten bruksort i Värmland. Men som sagt mycket hinner hända innan det är dags så det kanske inte alls blir så. Men det känns skönt att bara tänka tanken.
Kramar Linda
