livetpamittvis.blogg.se

Det här är en personlig blogg om Livet, mitt i synnerhet. Vad är det som driver mig framåt, vad är viktigt för oss i vardagen. Tankar och funderingar och en del personliga åsikter. Följ mig gärna på mitt nya äventyr som Bloggare.

1 månad idag!

Kategori: Allmänt

Idag har solen visat sig från sin bästa sida och knappt inte ett moln i vägen för den heller. Nu känns det att våren är på ingång. Det tycker jag är otroligt härligt. Såklart är det ju inte samma känsla som när man haft en riktig vinter men ändå så behöver vi njuta av ljus och värme. Har haft en väldigt tuff månad bakom mig. En månad när jag har känt att orken runnit ur mig. Jag som verkligen äntligen var på gång, jag gjorde allt rätt varför blev det så här? Jag har inget svar på det tyvärr vet inte om det skulle hjälpa att ha det heller. Men idag så fick jag i alla fall lite gehör från sjukvården.

Det ringde en sköterska som sa att de vill titta vidare på mig och varför jag mår som jag gör. Jag grät nästan efter detta samtal, äntligen efter hur många kontakter med vården så har någon reagerat och sagt att vi ska ta tag i det. Jag har fått en läkartid till på tisdag. Så klart så kommer inte allt bara ordna sig men nu ska jag i alla fall få möjligheten att prata med en läkare. Någon som kanske kan hjälpa mig att hitta vad som är fel. För något är det för så ska det väl inte behöva vara.

 

Idag togs även ett beslut att jag ska fortsätta att jobba hemifrån även nästa vecka det känns bra. För jag känner mig ganska orolig för vad som ska hända om jag skulle få Corona. Skulle jag klara av det, skulle jag hamna på sjukhus? Rädslan kan man inte bortse från direkt men man får försöka hålla sig så positiv man kan. Men när jag får ordning på resten av kroppen så kanske energin kommer tillbaka.

Idag satt jag oh tittade ut på det härliga vädret, slutade jobba tidigt och önskade att jag hade energi och kraft att ta mig ut en stund. Då sa min bästa vän, sätt dig på en stol på balkongen. Det var så självklart för henne och för mig var det som att jag inte ens förstod att jag kunde göra det. Sagt och gjort jag satt ute i den härliga solen i en dryg timma och det var härligt att bara få känna solens ljus och värme mot min hud. Visst lite kyligt var det allt men det var så härligt att bara sitta där. Något så lite kan göra så mycket det är ganska häftigt. Men ändå lite skrämmande att jag inte ens kunde tänka så själv. Men det är ju ett exempel på hur trött och slut jag är. Jag har inte energi till nåt känns det som.

Men nu håller vi tummarna att jag får lite hjälp nästa vecka och att jag hittar tillbaka till lite mer kraft. När solen kommer så vill jag vara pigg igen, jag vill ta tag i min träning och jag vill ha mer energi än bara till det nödvändigaste. Tack till er alla som peppar och stöttar efter vägen det betyder så mycket.

Kram Linda

Kommentera inlägget här: