Äntligen!
Kategori: Allmänt
I helgen har det äntligen hänt, det som jag har väntat och längtat efter sedan förra sommaren. Min bästa vän i hela världen är här. En hel helg bara Annika och jag. Inga barn, inga krav på något bara hon och jag. Vi har båda två haft ett väldigt tufft år. På väldigt olika sätt men ändå är vi ganska lika. Så lika att jag ibland tänker att vi hade kunnat vara biologiska syskon. Vår vänskap började långt innan vi var medvetna om det själva. Det är delvis mina föräldrar förtjänst att vi sitter här ikväll. Två tjejer lika gamla, båda adopterade från Sri Lanka.
När min mamma och pappa hade hämtat mig på Sri Lanka och var på väg hem till Sverige med mig så mötte de Annikas föräldrar på en flygplats när de mellan landade och de blev nyfikna på hur min adoption gått till. De fick mamma och pappas kontakt på Sri Lanka som hette Fernando och det var början på en lång vänskap och vi har följt varandra under livet.
Nu har vi aldrig bott nära varandra, men vi har alltid varit nära i våra hjärtan, som livet är så går det upp och ner och så även för oss i vissa perioder har vi träffats mycket och ibland lite mer sällan men vi har båda två alltid sett oss som bästa vänner. Ett väldigt starkt minne jag har sedan vi var små är när vi varje år åkte ner till Annika och hennes familj i Göteborg. Vi gick på Liseberg och så var vi alltid och åt mat på McDonalds. Det hände en gång varje sommar och det var så väldigt speciellt. Minnen som jag alltid komma bära med mig. Idag finns ju McDonalds i varje hörn men när vi var små fanns det bara i storstäder så det var ungefär lika speciellt som julafton.
Det finns några få människor i mitt liv som jag kan vara mig själv med till 100% där jag aldrig behöver tänka på hur jag beter mig eller vad jag säger och gör. Annika är en av dem, hon är den som vet allt om mig. Hon är den som finns där och tröstar mig när jag är ledsen och gläds med mig när jag är glad. Hon är den som säger sanningen till mig när jag försöker förneka den. Hon gör det inte för att vara dum utan för att hon vet att jag ibland behöver höra det ärligt och rakt. Jag vet också att det är så och därför har jag största respekt för henne och hennes åsikter. Men jag gör såklart det samma tillbaka. Vi har en unik vänskap som alltid kommer vara väldigt viktig för oss båda. Men som med alla andra relationer man har i livet så behöver man vårda den. Det behöver man även med en fin vänskap. Så i helgen har vi verkligen vårdat vår vänskap. Vi har skrattat, pratat, ätit god mat och bara gjort vad vi vill för tillfället. Fler helger som denna skulle man ha oftare.
Vi pratade om det förut att det är så tråkigt att vi inte bor närmare varandra, men hade vi gjort det så hade vi ju inte umgåtts på samma sätt. Nu när vi ses så har vi längtat efter tid att ses. Vi kanske har tagit någon natt på hotell eller som i helgen så har vi bara umgåtts och det har varit och är så himla fint och speciellt. Jag har så mycket att vara tacksam för i mitt liv och Annika och vår vänskap är verkligen en av dem. Jag vill aldrig vara utan henne och vår vänskap och hon kommer alltid vara den som jag vill dela saker med. Det är den största rikedom att ha vänner runt sig som man alltid vet finns där när man behöver dem. Vi bor många mil ifrån varandra men vi är oerhört nära ändå.
Nu ska jag lägga ner skrivandet för ikväll och njuta av resten av min lördag med min finaste vän. Ta hand om er och hoppas att ni har en lika härlig lördag kväll som vi har.
Kramar från oss
