livetpamittvis.blogg.se

För mig skulle jag nog säga båda delarna. Men mest drivkraft. Min envishet gör att jag inte ger upp i första taget har jag bestämt mig för att göra något så gör jag det på ett eller annat sätt. Det kanske inte alltid är så bra för mig men jag mår bra av att nå mina mål. Men ibland blir det ett pris att betala men det vet jag antagligen om innan. Då vet jag om det och då kan jag kalkylera med det. Som när jag anstränger mig mer än jag borde som för någon vecka sedan när vi var på en tur till Ullared. Det blir ett pris att betala efter. Mer värk och sliten kropp, lite sämre humör. Men jag var där. Hittade vad vi skulle ha och lite till. Lucas blev nöjd och glad, fast Ullared inte var hans första val på rolig aktivitet. Men för min skull så gjorde han det för han visste att jag länge hade velat åka dit. Såklart så vet jag nu i efterhand att det kanske inte var så smart. Mina vänner påminde mig om att det var galet. Ja det kan jag kanske så här i efterhand hålla med om. När man knappt kan gå kanske inte en tripp till Ullared är det som man önskar mest. Men en förutsättning för hela resan var ju att vi var i Göteborg och det är inte alls långt till Ullared därifrån. Till och med jag hade insett att åka från Värmland och till Ullared och sen hem igen hade blivit alldeles för tufft. Men det också driver mig i sådana tillfällen är att jag vill vara lite mer som alla andra som inte har de problem jag har. Jag vill inte alltid behöva offra saker för att jag inte kan eller orkar.

För mig är vilja och envishet nära. Jag vill göra något och tar det emot så är jag envis nog att hitta en lösning. Såklart så kan man inte genomföra allt man vill. Men jag vet att jag kommer längre med min envishet. Det svåra är nog egentligen att hitta den rätta balansen. Mellan dumdristigt och envishet. Man har väl gått på sina minor till o från men man lär sig av sina misstag och av livet. Eller inte? Nåja jag hoppas att jag ändå lär mig lite. Det gäller att planera sin tid. Denna vecka som var skulle vi egentligen ha varit i Marstrand men jag bokade av det när vi tog ett dygn till i Göteborg. Det blev en bra lösning. Denna vecka har handlat helt om vila och återhämtning och ta tag i projekt här hemma som jag har behövt göra länge. Men där energin inte riktigt har funnits. Visst finns det fortfarande massor att göra men lite har jag i alla fall fått gjort. Det känner jag mig nöjd och glad över.

 

 Nu i helgen är Lucas hos sin pappa och jag har en lugn och skön hemma helg. Unnar mig god mat och bara tar hand om mig själv. Linda tid, inte för att det är jobbigt att ha Lucas hemma för han är i princip självgående men det blir bara mina önskemål att ta hänsyn till de helgerna han är med sin pappa. Det är bra för båda Lucas och mig att vi får ett break från varandra ibland. Då blir det mysigare när han kommer hem igen.  På måndag ska vi klämma ut det sista av semestern och sommarlovet. Snart är det dags att börja jobba igen och skolan drar igång kort efter det. Lucas börjar 8:an det känns helt galet när man tänker på det. I april fyller han 15 år??? Vart tar tiden vägen egentligen. Det känns verkligen inte som att det har gått 15 år sedan han kom in i vårt liv. Men så är det ju och det är bara att passa på och njuta för vips så har han fått jobb och ska flytta. Helt normalt såklart och jag vet att det kommer gå bra. Men det kommer bli och är en omställning för mig. Men så tror jag alla föräldrar tänker. Så vet jag att min mamma tänkte och kände att det var för tidigt. Hon ville inte att jag skulle flytta när jag först berättade för henne. Eftersom jag är ett sladdbarn med ganska många års skillnad till mina syskon så hade de haft barn som bott hemma i över 40 år så det var en jobbig tanke och omställning när det var dags för mig att lämna hemmet. Nu gick det bra, hon överlevde men jag förstår hennes känslor mer idag än jag gjorde då.

Vill passa på och önska er en underbar helg nu när sommarvärmen har kommit tillbaka på riktigt. Njut av livet här och nu för vi har ingen aning om vad som händer imorgon. Jag ska trotsa vädret och hålla mig inne och njuta av trav på tv. Man måste ju inte vara ute bara för att man kan. Man får bestämma själv. Det är härligt!

Kram Linda