Uppmuntran = Resultat
Kategori: Allmänt
Ibland behöver man inte så mycket för att det ska kännas lättare eller roligare att genomföra något det kan vara allt från arbetsuppgifter till något privat. Jag tror vi alla kan vara överens om att med uppmuntran och belöning kommer vi långt. Jag försöker även bli bättre på att ge mig själv det i min vardag när jag gör något extra bra eller har klarat ett mål jag haft. Även att fira delmål är viktigt. Det ger den där lilla extra kraften och energin att orka fortsätta kämpa. Så fungerar vi även på jobbet, om chefen ser oss och ger oss lite uppmuntran så kommer man automatiskt jobba med mer glädje och lust. De arbetsgivare som har kommit på den nyckeln har kommit en lång väg. Man bygger även förtroende. Alla vet ju att rollen som chef inte alltid är lätt heller såklart men det måste ju vara lättare att ha sina medarbetare än mot sig i alla fall. Ju mer beröm och uppmuntran ju mer nöjda medarbetare ä alltså mitt tips.
Jag tror att alla behöver uppmuntran även om det är av det mera privata slaget. Lever man ihop med någon så behöver man känna att den personen finns på ens sida. Att man stöttar varandra när livet är tufft. Många tar detta för givet och man är dålig på att kommunicera om det. Till slut så bor man under samma tak och man existerar tillsammans men ser man varandra på riktigt? Uppmärksammar man varandra och märker när man måste hjälpa och stötta. Tyvärr inte så ofta som jag tror att man behöver. Jag vet att det är lätt att falla in i mönster och det kan vara början till slutet så agera innan det blir så snälla. För varje relation som man har i sitt liv är viktig och våra relationer är som blommor de behöver vatten, omtanke och sol för att blomma. Det behöver er relation också men alla relationer behöver olika för vi är alla olika som individer men vi behöver alla jobba på detta. Jag vet av egen erfarenhet att vi kvinnor nog kanske har lättare att uttrycka oss när det gäller känslor och så vidare men ibland kanske vi kommunicerar för sent för att vi hoppas och tror att den partnern ska förstå. Tyvärr är så är det sällan så och vi väntar oftast för länge. Tills vi är så besvikna och ledsna och arga och våra partner förstår inte vad som händer eller vad de gjort fel.
Även hemma med våra barn kan vi fokusera på uppmuntran och att gör man vissa saker så får man vissa saker. Det skrämmer mig när jag hör och ser hur vissa barn växer upp. Föräldrar som gör allt som deras barn önskar, när barnen styr de vuxna. Det som skrämmer mig mest med detta är ju att detta är vår framtid och om vi som föräldrar inte rustar våra barn för framtiden vem gör det då? Vi måste ge barnen möjlighet att växa, lära sig att växa upp och bli självständiga individer. Jag vet att detta är svårt, det är det för mig med. Jag har snart en 14 åring här hemma och jag är allt annat än beredd att släppa taget om honom. Men samtidigt vill jag ju att han ska kunna lämna mig och tryggheten hemma med bästa möjliga förutsättning. Men jag tänker lära honom det han behöver, sen är inte jag på något sätt perfekt och jag finns här för varje steg han tar. Men mitt mål är att han ska bli en fin kille som klarar av att leva sitt liv på det bästa sätt. Hur han än väljer att leva det.
Det här är mina tankar idag och jag dömer ingen men saker i min närhet fångar mitt intresse och jag funderar på saker framåt tillbaka. Det här är alltså mina tankar.
Kram Linda
