Socialt nätverk.
Kategori: Allmänt
När livet är tufft eller när något är extra roligt så vill man ju gärna dela det med någon och då är det viktigt att ha människor runt om sig. Sådana som finns här både för det bra och det som är mindre roligt. Lucas och jag har ett stort socialt nätverk och det är jag så glad för. Det känns skönt att veta att det alltid finns någon där om man behöver. Jag är en väldigt driftig och självständig person och behöver inte tas hand om på det sättet men jag vill gärna känna att det finns människor runt om oss som kan stötta oss när vi behöver och det är även viktigt för mig att känna att jag kan ha den betydelsen för andra. Jag har som jag nämnt i någon blogg tidigare några vänner som jag har känt hela mitt liv eller de flesta som är riktigt nära och det är en ovärderlig vänskap som jag värdesätter så himla mycket. Men i alla relationer så handlar det om att ge och ta och det är inte bara en person i en vänskap som ska höra av sig och anstränga sig. Det är båda. Ju äldre jag blir ju mer märker jag hur svårt det är att skapa riktiga vänskapsrelationer på djupet. Visst händer det och det har hänt även mig men det är inte lika lätt som när man var yngre jag antar att man var mer formbar då.
I alla relationer så handlar det om samspelet med andra människor och vad man är beredd att göra för att få just den relationen att fungera. Jag har svårt att säga nej till människor som vill ha min hjälp eller stöd. Men när det går ut över mig själv och hur jag mår så måste jag sätta stopp. Det är något jag ska bli bättre på, sätta mina behov på kartan. Vad behöver jag ha för att må bra? Vem ger mig energi, vem peppar och hjälper? Det är de personer som gör det som jag kommer värna om i hela mitt liv de andra kan kvitta. Men det kommer att krävas en hel del av mig det vet jag redan innan för att jag är en person som ibland har svårt att säga nej. Jag vill vara snäll och hjälpa till om jag kan men för vissa så spelar det ingen roll för det blir aldrig riktigt bra och då kan man lika gärna bryta. Man kan vara en bra vän och så vidare men inte på bekostnad på sig själv.
Nu är sommaren här och jag kommer att jobba några veckor till. Men mitt bloggande kommer nu också ta lite sommar ledigt. Det har varit en otroligt intensiv vår/sommar med allt som har hänt och som händer och bloggen har gett mig en ventil till. Jag har fått så mycket support och stöttande mer än jag någonsin hade hoppats. Stavningen har kanske inte alltid varit helt korrekt och det har berott på att jag tänker och skriver snabbt och ibland missat lite men det bjuder jag på. Min plan är att fortsätta blogga såklart men det kommer under sommaren bli lite mer sällan. När jag började blogga visste jag inte själv att jag kunde skriva, men det vet jag nu att jag kan och efter era kommentarer och fina och snälla ord så har jag fått bevis för det. Det är härligt att upptäcka något du är bra på och tycker är kul när man snart är 45 år. Livet kan överraska ännu om man bara vågar ta steget ut i det okända. Detta gjorde jag när jag började blogga och det är absolut inget jag ångrar för det har gett mig och ger mig väldigt mycket. Jag känner att det jag skriver om hjälper och stöttar både andra och framförallt mig själv. Det har varit väldigt befriande att få dela med mig och det har varit mina ord och mina tankar och känslor så som jag upplever det. Jag har varit ärlig och det hoppas jag att ni märker. Verkligheten är inte alltid så perfekt men det är så här min verklighet är.
TACK till er alla för att ni läser och stöttar och peppar mig. Jag kommer ALDRIG ge upp men ibland är det bättre och ibland mindre bra. Men efter varje dipp så kommer en ny topp. Jag kommer att skriva när andan faller på och det poppar upp en ide i mitt huvud. Men blogg varje dag kommer det inte bli under sommaren. Önskar er alla en underbar sommar och semester. Detta år blev inte alls vad vi hoppats på men vi gör det bästa vi kan. Håll er friska och krya så hörs vi snart igen.
Många Kramar Linda
