Att duga!
Kategori: Allmänt
Det här med att självkänsla och självförtroende är något som jag tror vi alla brottas med på olika sätt. För mig är det skillnad på dessa två. Självkänsla för mig är vad jag själv tycker att jag är värd och hur jag ser på mig själv. Det är knepigt för jag tror att alla vill ha en god självkänsla men jag tror att alla är missnöjda med någon eller några delar av sig själv. När det gäller självförtroende så kan man nog om man övar sig bli bra på att visa upp ett bra självförtroende. Men hur man sedan känner längst inne i sig själv kan vara något annat. Jag märker med åldern att man släpper mer och mer på alla krav utifrån och det som egentligen spelar någon roll är hur jag ser på mig själv och hur min närmsta omgivning ser på mig. Stämmer de bilderna överens så är jag jätteglad. Ingen är perfekt och det är dumt att gå omkring att tänka så. Då blir man sällan en speciell sympatisk person. Jag har svårt att känna mig nöjd och stolt över mig själv. Däremot har jag lätt att känna glädje och stolthet för någon annan. Det är ju ganska hemskt när man tänker på det. Ja jag har nog blivit bättre på det men bra är jag inte. Men jag fortsätter jobba på det. För varför är det lättare att vara glad och nöjd för någon annan men inte för mig själv?
Man blir ofta bedömd av andra människor utifrån olika saker, det kan vara utseende eller kläder, ett sätt att vara på. Jag tror att många är snabba att döma utifrån den första bilden du får av en person. Det är ganska fort gjort att placera in någon i ett fack. Men stämmer det sedan då? Nja det är jag inte så himla säker på. Vill jag att någon ska bedöma mig för snabbt eller vill jag att de ska se den större bilden av mig. Givetvis det sista. Ingen perfekt och de som tror att de är det blir jag mest rädd för. Alla kan förbättra sig på något sätt. Men det viktiga är att man inte gör om sig själv för att passa andra. Jag ska alltid vara Linda för vem annars kan jag vara? Jag har mitt heta temperament, jag vet att jag kan bli galen på 2 sekunder men sen om jag bara lugnar ner mig en stund så kan jag även se min del i varför det blev som det blev. Så min första reaktion ska jag inte alltid reagera på för det kan göra att det blir helt fel. Jag behöver ta ett steg tillbaka och i ett lugnare humör se på saken och vad som är klokt att göra åt det. Ofta är det inte samma sak som först gjorde mig arg.
Jag tänker att jag också ibland dömer folk för snabbt och det är ju fel såklart men som sagt jag är inte perfekt men det är ju väldigt dumt att inte ta in en större bild av en person eller en händelse. Javisst kan min första tanke vara den rätta men den kanske inte är helt rätt och då är det väldigt tråkigt att man får fel bild. Men alla har ju sina fördelar och nackdelar och man kan inte tycka om allting hos någon. Men man kan säkert tycka om något. Sen måste man ju inte umgås med alla heller, man behöver inte förstå alla. Man kan helt enkelt bara nöja sig med att man inte passar ihop med alla och det är inget krav heller.
Kramar Linda
