Det kommer närmare…..
Kategori: Allmänt
Vi som inte bor i närheten av någon stor stad har varit ganska förskonade när det gäller Corona så här långt men nu verkar det som att det kryper närmare och närmare. Precis lagom till man börjar slappna av lite. Det är nog det som det är så farligt att man tänker att det händer de äldre, de som jobbar inom vården och riskgrupper men så är det ju inte. Vem som helst kan få det när som helst och ingen vet vem som blir lite sjuk och vem som blir jättesjuk. Jag kan säga att jag slappnar också av eller jag har aldrig varit hysterisk. Men jag tar det på allvar och jag utsätter mig inte för stora folkmassor och jag väljer att jobba hemma, jag tänker på min hand hygien extra mycket. Alla kommer ju få det säger man ju om man inte får ett fram ett vaccin. Även om man får det så vad kan man få biverkningar på det då? För de har ju såklart skyndat på processen för att få fram något så snabbt som möjligt.
Vad händer med de länder som har varit helt nedstängda när de nu öppnar upp igen? Kommer smittan även hos dem börja sprida sig igen? Ni kanske såg bilderna från Spanien när de efter 48 dagar i isolering äntligen fick komma ut i friska luften. Det var ju helt galet mycket folk och det enda jag tänkte var att nej inte alla på en gång för det var riktigt trångt. Riskerna kändes väldigt stora att det kan ta fart igen. Man kan ju fundera framåt och tillbaka om den modellen som Sverige har tagit är den rätt eller fel och det vet vi inte. Det vet väl inte något land alla gissar ju och gör såklart det de tror är bäst för just deras land. Men jag kan inte låta bli att tänka på tex USA och alla människor som inte ens har råd till sjukvård. För de bor inte i ett land som vi gör där alla får vård och omsorg. Det är hemska siffror som man läser om. Men det blir så himla overkligt för bakom dessa siffor finns människor och det är nästan svårt att förstå och ta in. Tänker att man inte ska vänta att berätta för dem man tycker om hur mycket de betyder för oss. En dag närsomhelst kan det vara försent.
Jag tänker att jag behöver förbereda mig på att det speciella som händer i världen nu kommer att fortsätta lång tid framöver. Varför tänker jag så då? Jo för att det ska bli lättare att stå ut. I vanliga fall så vore man i full gång med att planera sommarens semester men inte i år. Man kan inte träffa sina vänner som bor i andra städer man blir begränsad på ett sätt vi aldrig varit med om tidigare. Massor med jobb försvinner för varje dag som går. Hur ska vi som land klara detta har jag ingen aning om. Vi är ganska bekväma och van att leva i vår lyx. Men det här kommer slå oerhört hårt på dem som är högt belånade och som kanske blir av med sina jobb. Alla dom som precis har gjort slag i saken och satsat på ett eget företag och nu står utan någon som helst inkomst. Jag kan bara tänka mig vad hemskt det kan vara.
Man får försöka att ta tillvara på tiden här och nu och försöka leva livet så normalt man kan. Det är nog det enda vi kan göra. För hur man än tänker så blir det bara fel. För vi kan inte lita på något runt om oss just nu. Vi vet läget just nu, men vi har ingen aning om morgondagen.
Ta hand om er och varandra!
Kramar Linda
